Waiting, this lonely waiting
..?
Jag har höga förhoppningar om att vi drar till Cypern i slutet av sommaren! Snälla önskan slå in..?
Blä
Plus denna sömnbrist, har inte sovit mer än ungefär 6 timmar på en natt under hela sommaren. Det är inte likt mig. Det värsta är att jag inte kan somna! Eller att jag vaknar klockan åtta och inte kan somna om. Så jag går och är sjukligt trött och irriterad.
Hur som helst ska jag jobba för första gången på torsdag. Börjar sju och jobbar till ett, så min dag blir inte helt förstörd, utan kan säkert hitta på något skoj med Britta, Ian och Linis efter att jag jobbat.
Nej usch och fy så negativ jag är. Huvudvärk, fetma-tänkande och NO SLEEP gör mig DÅLIG som människa, haha.
Orkar inte skriva mer.
Hejochhå
:'/
Och ja, det blev som förväntat Östra Real för min del till i höst. Vilket ska bli jättekul!
Men nu ska jag gå och sätta på mig kläder. Puss.
NIGHT
Nu ska jag gå och nanna kudden och lyssna på Coldplays nya skiva, "Viva la Vida"
PÖWSS
:s
Måndag
Idag har jag, Camilla och Mona solat och varit inne i gamla stan en snabbis. Jag sov hos Mona efter gårdagens mys vid gömmarn, där vi också stötte på några mycket trevliga människor :).
Annars mår jag apa. Eller, jag vet inte. Jag mår apa för att jag inte vet något. Undrar ifall det finns någon annan i denna värld som är så osäker ibland som jag är? Shit. Och humöret svänger som en rallybana. Det suger så hårt! Jag vet inte vart eller vad jag vill. Just nu vill jag bara ha kul. Eller? :s aaaaaaaaaaaah.
Jaja, har väl en sak säkert iaf. Coldplay 18 sep. Najs.
Torsdag
Idag har jag bara tagit det lugnt, eftersom jag varit så otroligt trött! Man kan ju ställa sig frågan varför? Men det är inte långt kvar alls nu till sommarlovet. Sökte jobb på donken igår också, vi får väl se när de svarar men hoppas definitivt att man kan få något inom en snar framtid. Bakat kladdkaka och sovit har jag i alla fall hunnit med idag.
Tittade på det där programmet på tv4 med Tilde Fröling, där de ska hitta någon familjemedlem till en person - och oj vad jag blev rörd när de träffades! Tårarna bara strömmade ner för kinderna. Och just det är något jag tänkt mycket på den här senaste veckan, att jag i stort sett inte gråtit ut riktigt ordentligt på ungefär 4-5 månader. Jag vet inte riktigt, men det känns lite som att mina känslor är avdomnade. Blir aldrig riktigt arg, ledsen eller glad, och jag har ingen aning om vad jag ska göra åt det? Minns när man var liten och skrattade så mycket att man fick ont i magen och aldrig kunde sluta skratta. Men jag kan inte sätta fingret på hur längesen det var jag gjorde det. Säkert flera år sedan. Jag har ingen teori om varför det är såhär, någon som har någon?
Kanske är det så att när man blir äldre och visare förstår man att världen inte är så oskyldig som man en gång trodde.