EMILIA

- Idag blev en(två?) elev på ett gymnasie i Vallentuna knivstucken. Vad får en människa att göra något så desperat? Vad får en människa att vilja döda en annan människa? Att vilja ta ett liv? Döda en person med en vilja, personlighet, framtid?

- Carema kallar, i sin verksamhetsplan, de äldre och boende på deras så kallade hem för Kunder. Hur kan man tänka på dessa personer som betalande kunder när de i själva verket är individer som kämpat för att få oss dit vi är idag? De är de läkare som förlöst oss, busschauffören som skjutsat oss, mannen på gatan som tog hand om vårar skrubbsår när vi var små, mattanten från grundskolan. Dags att vi respekterar de gamla på det sättet de respekterat oss.

Jag blir som vanligt så illa berörd.

På min väg hem och klockan är efter åtta.. Vi hade kvällsöppet och barnen fick stanna och julpyssla och äta middag med oss fröknar. Pannkakor med glass och grädde stod på menyn! Otroligt mysigt, trots att det går att ifrågasätta huruvida det är bra att lämna ifrån sig sitt barn så länge, eller så sent på kvällen.

Idag slog en flicka i sitt huvud. Ordentligt. Jag var så rädd för att hon inte skulle börja skrika efter dunsen, vilket hon gjorde.. Drog en lättnandes suck när hon åt ordentligt och busade som vanligt igen.

Det är lätt för mig att ifrågasätta föräldrars beslut som åskådare, utan barn dessutom. Men ibland vill man bara fråga dem vad de kommer att ångra mest: Att de varit för lite på jobbet eller att de varit för lite med sina barn?

Idag är ingen vanlig dag för idag är det ta-tag-i-ditt-liv-dagen. Börjar med att gå till läkaren för att en gång för alla reda ut mina allergiproblem. Hoppas att jag går vetandes därifrån. Kvällen fortsätter med lägenhetsvisande. Dock är den out of my league gällande pris. Hutlöst skulle de sagt på nyheterna (4900:- för en etta i förorternas förort Grimsta). Dock var den stor.

Att leta lägenhet i Stockholm är som att jaga en råtta i ett tunnelsystem. Omöjligt att fånga någon trots att det finns många att jaga. Hemskt med andra ord. Varje chans är en guldchans. Det vet jag. Så vad finns det att göra när du blir erbjuden en lägenhet som är en tusenlapp för dyr än du räknat med? Story of my life. Nåväl..

Sitter på tåget hemåt nu, är helt dunderslut.. Fredag betyder mindre barn, DOCK är vi alla tre grupper tillsammans så det blir fler barn tillsammans = MYCKET HÖG LJUDNIVÅ. Snorig skalle och lite risig på det, då blir man fasen helt slut!

Jag som lovat bort mig till min bästis idag, nej det orkar inte lilla jag tyvärr.. Känner mig så torr som ställer in men längtar bara hem till sängen, lite te och idol. Imorgon blir det däremot andra bullar när jag och mamsen ska baka inför advent! Woooop!

Nåväl.. Nu ska jag nog luta mig tillbaka på min timmes långa resa hem. Hare gööööttt!

Hallojsan. Nu är jag tillbaka, back on track, åter på banan osv.. Valde att börja om igen på denna blogg då de är där det känns som mest hemma so to speak!

Vad händer då? Varför just nu? Jo, jag har märkt att folket börjat tröttna på mitt snack, mina funderingar och tankar. Och just nu är det mycket. Jag har valt att börja skriva av mig allt istället. I kaosets Stockholm där funderingar kring jobb, skola, framtid och bostad irrar omkring i min lilla hjärna. En nitton, tjugo om en månad, åring på jakt efter att hitta sig själv, att göra rätt val här i livet och på jakt efter att hinna njuta och leva därimellan.

Vilkommen back bloggen.
Ciao