jag vet inte varför, men jag återvänder alltid hit. det var väl något vi gjorde, något vi sa som förändrade mitt liv.
Usch nu är jag helt otroligt nere. Jag som var på sånt topphumör. Jag orkar bara inte med att förlora min pappa. Någon som jag ser som min bästa vän också. Han som kunde ringa mig bara för att säga att han saknade mig och ville ses, eller gå på bio bara sådär. Nu ringer han inte ens på min namnsdag. Eller frågar hur det går i skolan. Nu berättar han inte ens att vi ska flytta, det råkade jag få reda på själv. Jahapp. Frågan är då bara vart bär det av denna gång? Är jag inräknad?