EMILIA

Jag har den här helgen försökt hitta den försvunna Emilia. Jag kopplar det till "Den försvunna diamanten", för jag har någonstans på vägen tappat bort mig själv. Jag har självförtroendet, det har jag, men jag har liksom försvunnit bit för bit.

Det finns många vägar att ta för att hitta mig själv igen, jag kan gå bakåt och bli den jag en gång var, åt sidan och inte utvecklas alls, eller så rör jag mig framåt men behåller mig själv för att ändå hitta mig själv. Man stöter på banditer och falska diamanter påvägen till att hitta den riktiga stora diamanten. Men väl framme vid målet så är allt besvär värt det.

Det känns som att allt blir bättre nu. Nu ska jag skärpa mig, bete mig som folk, och uppskatta de som orkat stå vid min sida trots att jag varit som jag varit under den senaste tiden. Jag ska sluta se tillbaka på fel jag gjort för längesen, se de som ett steg uppåt, något som gynnar mig, istället. Så, jag säger det här nu och bara nu:
Förlåt för den jag varit den senaste tiden. Sårat och förvirrat folk jag älskar. Varit en pain in the ass och förstört och allt därimellan! Nu blir det ändring på det.

Puss!