Oj, ett ärligt inlägg! :O
Oj, vad sent vi kom hem igår. Men med ett leende på läpparna och mascaran nere i knäväcken så blev hemgången så otroligt rolig. Alltså, jag har ju ont i magmusklerna för att vi är så roliga! Bratwurst hit, bratwurst dit. Dagen idag har inneburit nya skidor och pjäxisar, övningskörning plus en snabbvisit på jobbet för Mickis skull. Trött som satan är jag nu, och ska därför spendera kvällen med mor och micke framför någon trevlig film.
Tänkte att om alla andra ska börja skriva om deras fuckade känslor för deras såkallade "vänner" kan väl jag med göra det. Är trött på att ge, ge och ge, nu är det min tur att ta lite också. Det är som att ingen av er förstår hur mycket tid ni tagit från mig. Jag har TVÅ jobb, jag håller på att utbilda mig på gymnasiet och på mitt jobb. Jag har vänner, runt om i hela stockholm, och jag valde att vara med dig. Sen slänger du iväg vänskapen som en plastpåse, gör som alla andra vill att du ska göra och säger att du från och med nu "inte ska bry dig om vad folk tänker om dig", Pinsamt, för jag vet vad allt folk tycker om dig och det är inte bra må jag säga. Men vet du vad det mest pinsamma var? Att det inte fanns någon anledning.
Tur att man har sina bästa vänner i sånna svåra tider, visst?
