Jag
Jag är ett skilsmässobarn. Ett barn fyllt av ångest och dåligt samvete. Jag har alltid varit en sån som brytt mig mer om andras hälsa än min egen. Jag fyller tjugo om en månad och är fortfarande fylld av ångest och dåligt samvete.
På senare tid har det blivit så att jag bott mer hos min mamma än hos min pappa. Jag har närmre till jobbet och min pojkvän. Det är den enda anledningen. Ändå känner jag mig som en värdelös person då mitt samvete säger till mig att jag borde vara mer hos min pappa. Jag borde hälsa på min farmor mer, lasta av lite mer börda från min pappas axlar. Jag fyller tjugo om en månad och jag känner mig slutkörd. Trött som människa.
Jag borde göra si, borde göra så. Jag har en timmes resväg till jobbet och en timme hem. Jag ska hinna träffa mina vänner, vara en förebild för min lillebror och inte allra minst vara en bra dotter och flickvän. Jag far och flyger runt hela stan, bor i stort sett på tre ställen.
Jag vill ha en fast punkt. En plats där jag slipper dåligt samvete för att jag hamnat hemma hos den ena föräldern. Där jag kan få tid för mig själv.
