Fml. Eller nåt i den stilen. Snart två är klockan på natten och jag har legat och vridigt mig alldeles för länge. Då hamnade jag här. Igen. Vet att det inte är någon som läser, glad för det. Det är min dagbok och på nåt vis räddar den mig från mig själv när tankarna blir för många och för grötiga.
Så annars då? Osäkert. Förvirrat och ett allmäntillstånd på sprallig vs. stendöd. Hur är det det där med att alltid följa sitt hjärta? Ibland undrar jag vart mitt hjärta håller hus, jag tappade det någonstans på vägen. Eller så lägger jag alldeles för mycket hjärta i alla andra att hjärtat inte har ork nog att visa mig den rätta vägen? Hur är det med att göra det man vill när viljan inte infinner sig, utan har ramlat bort, fallit av mina axlar och ligger där i uppförsbacken jag var tvungen att gå i för att komma hit. Vad gör man då? Vart letar man efter svaren när varken hjärta eller vilja håller hus som de ska?
Ja, så var klockan två. Jag börjar känna mig som den osäkra 16-åring jag en gång var. Fylld av hopp, musik, kärlek och ängslan. Vill jag gå tillbaka eller vill jag gå framåt? Och hur ska jag gå till väga?
