EMILIA

pussy

Publicerad 2009-05-10 20:31:00 i Tankar

jag vill bara skrika rätt ut av frustration. varförvarförvarför emilia?! gah.

when a heart breaks it don't break even

Publicerad 2009-05-07 22:41:13 i Tankar

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva, har sjukaste bloggtorkan. Kan bara tänka på en sak.. MEN det går inte att sätta ord på vad det är. Jag vet bara att det är som en orolig, rolig, pirrig känsla som får mig att må ganska dåligt. Är det mitt samvete som sakta kryper sig fram efter flera månaders av gömundan? Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Fast jag är inte ledsen, har bara en dålig känsla någonstans inom mig. Kanske ett varningstecken?

Dreams

Publicerad 2009-04-30 10:13:26 i Tankar

Inatt drömde jag även de galnaste grejerna.. Saker som hänt, blandat med andra saker som hände. Party och gamla människor. Hur kommer det sig att man drömmer så konstiga drömmar ibland? Jag har märkt att om jag ligger och tänker på en sak innan jag somnar, verkligen tänker och hoppas hur mycket som helst, ja då brukar jag även drömma om det. Det är inte så konstigt, men när det händer helt random! Betyder det då att man tänker sådana tankar omedvetet?

Jag vet åtminstone att min dröm var fin...

im too young to feel this old

Publicerad 2009-04-14 18:06:10 i Tankar

Det du inte förstår att jag lätt skulle falla för en sån som du. Jag skulle kunna falla som en sten. Pladask som en pannkaka. Jag bara går och väntar på att du ska höra av dig, försöker få tiden att gå med att underhålla mig med annat. Det är väl det som är det värsta och det bästa med allt. Att inte veta, kanske är det bäst.

Cat power och lite strosande omkring här i lägenheten. Måste passa på, så många minnen man har trots allt.

this isn't love this is shelter

Publicerad 2009-03-30 18:50:40 i Tankar


det är tråkigt när man inte får någon uppskattning och därför måste
söka det på andra håll. vänner som försvinner, som slutar höra av sig,
andra vänner som bedrar, drömmar som krossas, hjärtan som brister
i tusen bitar. inte konstigt att man inte orkar.

Ladddddddddar upp!

Publicerad 2009-03-30 14:53:16 i Tankar



Det här är det indiska språket Devanāgarī, och just
det här betyder: love, passion. Vad tycker ni om det?
Kom på igår att ett litet hjärta kan betyda så mycket,
men också så lite. Kanske borde man ha något mer
personligt..? Annars är ju arabiska alfabetet jättevackert.

Vill hur som helst inte göra något förrän jag är 100% säker.

truth. dare. life. lust.

Publicerad 2009-03-22 19:29:53 i Tankar

Jag har den här helgen försökt hitta den försvunna Emilia. Jag kopplar det till "Den försvunna diamanten", för jag har någonstans på vägen tappat bort mig själv. Jag har självförtroendet, det har jag, men jag har liksom försvunnit bit för bit.

Det finns många vägar att ta för att hitta mig själv igen, jag kan gå bakåt och bli den jag en gång var, åt sidan och inte utvecklas alls, eller så rör jag mig framåt men behåller mig själv för att ändå hitta mig själv. Man stöter på banditer och falska diamanter påvägen till att hitta den riktiga stora diamanten. Men väl framme vid målet så är allt besvär värt det.

Det känns som att allt blir bättre nu. Nu ska jag skärpa mig, bete mig som folk, och uppskatta de som orkat stå vid min sida trots att jag varit som jag varit under den senaste tiden. Jag ska sluta se tillbaka på fel jag gjort för längesen, se de som ett steg uppåt, något som gynnar mig, istället. Så, jag säger det här nu och bara nu:
Förlåt för den jag varit den senaste tiden. Sårat och förvirrat folk jag älskar. Varit en pain in the ass och förstört och allt därimellan! Nu blir det ändring på det.

Puss!

Anna Emilia

Publicerad 2009-03-18 11:36:53 i Tankar

Jag har själv tagit en del saker som en big deal förut, men jag har verkligen förändrats, om inte bara på det senaste halvåret. Det är väldigt lätt att snabbt ändra åsikt kring saker och ting, men just nu vet jag inte vad som har hänt. Kan det vara så att jag blir äldre och förändras, eller är det påverkan hos personer jag träffat under det senaste halvåret, då jag börjat på gymnasiet?

Jag trivs verkligen med den personen jag är idag, jag är så mycket mer framåt och självsäker jämfört med hur jag var förut. Jag tänker mer på mig själv och mitt välmående än vad jag gjorde förut, och just nu känns det verkligen som det rätta att göra. Bara jag inte glömmer bort att tänka på andra också. I sådant fall hoppas jag verkligen att ni, mina vänner påpekar detta.

Alla vet ju att personer förändras med tiden, men jag har tappat lite av mig själv. Eller är det här mitt nya jag? Jag märker att personer omkring mig förändras, antingen till det bättre eller till det sämre, men jag märker det inte förrän jag tänker efter. Jag tänker alltid vara mig själv och stå för mina åsikter, även om en del ändras med tiden tillsammans med mig. Frågan är bara om jag ska följa med strömmen och förändras, eller försöka hålla mig till den gamla Emilia?

I need to hear you tell me you don't want my love.

Publicerad 2009-03-11 20:07:30 i Tankar

put your hand on your heart and tell me we're through.


Jag behöver bara möta din blick för att se att vi är olika. Och att vi känner
olika. Det är så mycket lättare att inse att något är fel när man vet att det
man själv känner är fel. Eller rätt, beroende på vem som ser på saken.
    Jag har velat allt för länge nu, men jag har insett vad jag vill och nu är
det bara upp till alla andra att göra som jag. Tala ur skägget. Jag menar
om en person ändå ska bli sårad förr eller senare, varför inte ta slut på
smärtan så snabbt som möjligt?

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela