pussy
jag vill bara skrika rätt ut av frustration. varförvarförvarför emilia?! gah.
jag vill bara skrika rätt ut av frustration. varförvarförvarför emilia?! gah.
Jag har ingen aning om vad jag ska skriva, har sjukaste bloggtorkan. Kan bara tänka på en sak.. MEN det går inte att sätta ord på vad det är. Jag vet bara att det är som en orolig, rolig, pirrig känsla som får mig att må ganska dåligt. Är det mitt samvete som sakta kryper sig fram efter flera månaders av gömundan? Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Fast jag är inte ledsen, har bara en dålig känsla någonstans inom mig. Kanske ett varningstecken?
jag hatar att inte veta vad du inte tycker om mig. prata prata prata.
jag blir så nervös.
Det du inte förstår att jag lätt skulle falla för en sån som du. Jag skulle kunna falla som en sten. Pladask som en pannkaka. Jag bara går och väntar på att du ska höra av dig, försöker få tiden att gå med att underhålla mig med annat. Det är väl det som är det värsta och det bästa med allt. Att inte veta, kanske är det bäst.
Cat power och lite strosande omkring här i lägenheten. Måste passa på, så många minnen man har trots allt.
Jag har den här helgen försökt hitta den försvunna Emilia. Jag kopplar det till "Den försvunna diamanten", för jag har någonstans på vägen tappat bort mig själv. Jag har självförtroendet, det har jag, men jag har liksom försvunnit bit för bit.
Det finns många vägar att ta för att hitta mig själv igen, jag kan gå bakåt och bli den jag en gång var, åt sidan och inte utvecklas alls, eller så rör jag mig framåt men behåller mig själv för att ändå hitta mig själv. Man stöter på banditer och falska diamanter påvägen till att hitta den riktiga stora diamanten. Men väl framme vid målet så är allt besvär värt det.
Det känns som att allt blir bättre nu. Nu ska jag skärpa mig, bete mig som folk, och uppskatta de som orkat stå vid min sida trots att jag varit som jag varit under den senaste tiden. Jag ska sluta se tillbaka på fel jag gjort för längesen, se de som ett steg uppåt, något som gynnar mig, istället. Så, jag säger det här nu och bara nu:
Förlåt för den jag varit den senaste tiden. Sårat och förvirrat folk jag älskar. Varit en pain in the ass och förstört och allt därimellan! Nu blir det ändring på det.
Puss!