EMILIA

Ett enda samtal är vad jag begär. Ett "hur mår du?" skulle inte heller vara fel. Eller en inbjudan, en fråga. Som om jag vore en bukett blommor du kan njuta av ett tag och sen slänga bort när du köpt nya, roligare och mer färglada blommor. Nej, då förmultnar jag och kommer aldrig mer tillbaka. Det vill jag att du ska veta. Det gäller att göra rätt prioriteringar här i livet, sen kan du faktiskt prioritera rättvist också, om det är en tanke som slagit dig? Kan väl inte säga att jag är glad så länge du är det, för det är jag inte nu.