vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.
Knarka te och ipren är också kul. Jag förstår inte vart min sömnbrist kommer från, skulle kunna sova 48 timmar i sträck tror jag. Orkar inte plugga, orkar inte sitta upp. Så ligger här i sängen med två tröjor, långkalsonger, mjukisbyxor och täcket slutet om mig. Vill bara spola tillbaka tiden till i lördags, ligga kvar där i sängen med honom bredvid mig. Om livet skulle bestå av fler sådana ögonblick skulle allt vara så mycket enklare. Fast det är väl så, att de är sådana ögonblick som får en att kämpa på i den motiga, gråa vardagen.. I'm sick of it.
