EMILIA

KNASKALAS

Publicerad 2008-09-09 17:04:22 i Tankar

Jag kom och tänka på mitt sjuka psykbrott i somras, (just för jag lyssnar på kent nu vilket jag gjorde då också). Jag var på gränsen till att gå under, och helt plötsligt (självklart på stan tillsammans med gäster från USA) bryter jag ihop och börjar gråta. Det var en av de dagarna i somras då det regnade som mest, då det kändes som att jag var ensammast i världen bland andra människor. Då drog jag bara hem. Gråtandes. Vet ni hur SKÖNT det var?
       Jag tror jag är en sån person. En sån som håller allt inom sig tills det spricker, och då är det precis som att släppa ur luften ur en ballong. Och sen efter någon dag börjar en ny ballong sakta att blåsas upp igen, tills nästa gång det spricker.

Ville bara skriva av mig lite, bli inte rädda för mig ;)

Kommentarer

Postat av: Oerfaren

Publicerad 2008-09-09 17:55:45

Du verkar lite skum gumman, säker på att du är normal? ;D

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela