EMILIA

Nu börjar ångesten krypa sig in under skinnet och jag börjar sakta förstå att imorgon är den sista dagen jag går upp på morgonen för att ta mig till Vistaskolan. Det är sista dagen jag får se Monica stå där uppe vid tavlan, och skälla på antingen Danny eller Antonio. Det är antagligen sista gången jag träffar många av er, mina älskade vänner, också. Det är fan svårt att hålla ihop efteråt, och man säger alltid att man ska göra det. Men jag vet innerst inne att det bara är ord för att göra smäran lindrigare. 
    Det kommer bli riktigt tungt imorgon. Fast skönt.

Bara så ni vet kommer ni alltid att ha en plats i mitt hjärta.