EMILIA

Jag är helt vilsen, jag vet inte vart jag har mina känslor just nu.. Kan man lugnt säga. Ibland blir jag tårögd på blotta tanken av saker, ibland äcklad. Jag tror jag saknar hemskt mycket människor just nu. Vissa saker som hänt kommer alltid att finnas i mitt hjärta, det är svårt att förstå efter allt vi gått igenom, men jag vet det! Allt känns ändå jävligt bra just nu, riktigt bra. MEN det är någonting som saknas. Och jag känner att jag måste hitta på någonting hela tiden för att inte verkligheten ska komma ikapp mig. Och vad är det då med verkligheten som är så skrämmande? Det vet jag inte.